tisdag 5 januari 2010

Den sanna lyckan i att åka spark


Klart väder och tio minusgrader. Vi tar fram sparkarna. De stora barnen leker med kompisar så det är bara mamma, pappa och Ellen (7 månader). Vi bäddar ner Ellen i åkpåsen i sittvagnsdelen och spänner fast den med remmar, funkar kanonbra och oväntat enkelt! Vi åker ut på vägen och det är perfekt före, ungefär en vecka sedan det snöade senast, bilarna har packat snön på vägarna men det är inte isigt så de har inte hunnit sanda än...


Vi sparkar oss fram i sakta mak öster om Orsa uppe på berget, förbi Tabernaklet mot Slättbergsadammen. Med Ellen på sittbrädan får sparken en skön tyngd och stabilitet. Ibland stannar vi och värmer Ellens kinder. Vid Slättbergsdammen tar vi Fäbodvägen ner mot Höglunda, det går brant nerför. Ellen grymtar förtjust när vi får upp farten. En bit ner svischar vi förbi Stenbjars islandshästar. Flocken står och mumsar hö, det ångar och ryker ur munnen på de vinterpälsklädda hästarna. Vid Höglunda får vi skjuta sparkarna en bit upp längs Gamla Postvägen. Vi avslutar turen med en nedförsbacke, Ellen tjoar lite försiktigt någonstans långt inne i åkpåsen.


Vi är hemma och solen är på väg ner bakom Moras berg i en orangeröd aftonrodnad. Vi lyfter av Ellen, går in, gör en brasa och fikar på varm choklad & bullar framför kaminen.


Tänk att ett så enkelt nöje kan vara så kul och exotiskt, den sanna lyckan i att åka spark:-)


Ola Granholm, januari 2010