Midvinter i Orsa

Var ute och gick häromdagen med mellandottern och lilla bebisen. Först ville inte Sofia riktigt, men efter lite övertalning hängde hon med. Efter 50 meter började hon fråga hur långt det var hem... Men vi forsatte i alla fall vår runda och gick Kompanivägen upp till Turistvägen. Det var mitt på dagen men solen stod så j-a lågt. När man ställde sig på träd- och byggnadsfria ställen lyckades några bleka strålar leta sig fram lite tveksamt till oss.

Sofia började tycka det var kul, vi fotograferade hästar och kor, hittade fina snöblock som hon bar med sig, åkte kana på vägen, tog en vända ner i diket och så vidare. Efter halva rundan ville hon inte gå hem igen, inte jag heller...

Det var ju SÅ vackert, det svagt röda solljuset på bergen på andra sidan och det där lugnet som bara finns mitt i vintern när det är ner mot -20 grader. Då får man den där känslan som man inte riktigt vet var man ska stoppa någonstans. Det är precis som om man inte kan ta in hela bilden nog mycket, det är bara för fint... Korten vi tog blev lite platta, varför blir det alltid så förresten?? Kanske för att man ska tycka att det är mycket sjysstare att vara ute och suga i sig känslan än att sitta hemma och glo på kort? Mm, kanske det...

När vi kom hem igen kom farmor med ett par snöskor som Sofia spände på sig och klafsade runt i, medan jag och lilla Ellen fixade lunch. Vardagslycka...

När det blir mer vårigt ljust ute så fattar man inte hur man stod ut när det var så här mörkt, men just nu känns det faktiskt helt OK :-) Hipp, hipp, hurra för midvinterkänslan...

Ola Granholm, 30 december 2009