
Det kändes helt fantastiskt att stå där i direktsändning och sjunga och alla i kören var så fulla av energi och glädje! Det är en skön stämning mellan körerna också, alla applåderar och ger varandra glada tillrop. Något ni inte såg i rutan var tejpen som höll upp vissa klänningar, plåstren på onda tår och att vi hade en i kören som hade tappat rösten o en som hade sprängande huvudvärk. Men... the show must go on! På bussen hem så slocknade jag när vi närmade oss Uppsala. Vi var såå trötta och lyckliga!!! Jag ska nu öppna mejlet med vår ANDRA låt ochj sen njuta av Körslagets repris i TV :)
Monica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar